fredag 27 december 2013

Inte bara skolans roll att uppfostra, var är föräldrarna?

Läser nu här i morgontidningen GP 27/12-13, om hur David Eberhard reflekterar över hur den fria uppfostran har gett konsekvenser i skolan. Äntligen, säger jag. Äntligen vågar någon säga offentligt att någonting är fel. David Eberhard skriver bland annat i sin artikel, att det enda vi i Sverige toppar i PISA är att vår svenska barn har mest sen ankomst förstör mest i skolan och på lektioner och skolkar mest... man skäms faktiskt.. Senare i artikeln så skriver han att när eleverna kommer till skolan, då kan föräldrarna säga till. Så när barnen klagar på läraren då tar föräldrarna för givet att det minsann inte är något fel på en eget barn utan att felet ligger på skolan.
När nu ska det bli nya tag, måste självklart ta mitt ansvar som förälder (har nog själv varit lite slapp, får skylla på att man blev förälder igen sent). Jag måste hänvisa till U P Lundgren, Lärande Skola Bildning, grundbok för lärare. Syftet med skolan är ju framförallt att se till att elever  lär sig det de ska och att de uppfostras till värdiga medborgare. Men det kan ju inte lyckas utan föräldrarnas hjälp.

☆God fortsättning på er☆
Kram Kerstin

onsdag 18 december 2013

Nu är det inte långt kvar.....

Nu har vi snart bloggat hela vår tid, och ni som aldrig bloggat förut har varit jätte duktiga!
Vi har hittills haft 265 sidvisningar så det vi skriver måste vara intressant, vi har haft inlägg om så väl identitet, lärarlöner, undersökningar, närvaro, återkopplingar och mycket mycket mer. Nu som sagt börjar det lida mot sitt slut den 20 dec, ska de vara över. Så nu gäller det att skriva något mer inlägg om man vill ha något sagt.

Jag har funderat lite på om detta med "bra" och "dåliga" lärare.... det är något som mer eller mindre har kommit upp i alla våra trådar, men vad är då en "bra" och en "dålig" lärare. Vad som är bra för mig är kanske inte det för dig?? Tror alla mer eller mindre behövs alla elever är olika och alla har olika behov. Viktiga för mig är väll att man vill arbeta med eleverna och även har en närvaro när man är på arbetet. Vad är viktigt för er andra?? Har även fastnat lite i vad som egentligen är lärande, men de är nog olika för oss alla den med.

Viktigt att man närvarar och är tillräckligt engagerad utan att "köra slut" på sig, man ska även se alla elevernas olikheter, förstå deras svårigheter, veta om deras identiteter, anpassa sig, jobba i ett bra lärarlag, ta hänsyn till kollegor, egentligen ska man vara en superman som alltid är det bästa det kan vara men även erskänna sina fel och brister.... missa jag något? Ha ha

Det är ett mycket viktigt yrke och behöver nog mer "cred" än det får!! Men jag tror även att vi inte ska hänga upp oss på vad som är "bra" och dåligt". Vi är en resurs och tillgång för att få våra elever att komma framåt i livet, vårt yrke ska vi utföra på bästa sättet vi kan absolut men vi kommer även göra fel och det kommer säkert vara någon elev någon gång som tycker vi är den "tråkiga dåliga " läraren, sen om de stärker oss eller inte....

Det är även viktigt att komma ihåg att vi även lär oss av våra elever bara vi är öppna för det!

måndag 16 december 2013

Status, lärare, lön.

Hej! Status, lärare, lön. Jag tror att det är så mycket mer än bara lärare, elev och skola som har betydelse när en elev ska få sina aha upplevelser det finns så många mer parametrar som spelar in lärmiljön, föräldrar/släktingar, klasskamrater, elevens vardagssituation, samhällets situation, och en hel del annat.

Vi får ju inte glömma alla andra som våra elever omger sig med utan att vi  tänker på det, vi har vaktmästare, fastighetsskötare, städpersonal, kökspersonal m.fl. som elever har runt sig hela tiden utan att någon verkar reflektera över det. Det här är vuxna som delar med sig av erfarenheter och kunskaper till eleverna på ett sätt som inte syns och som jag tycker dåligt tas till vara på. Även med dessa yrkesgrupper kan man nå kunskap för våra elever. Med lätta saker som veckans fråga i matsalen kan man få elever att räkna ut hur många köttbullar det går åt på en lunchservering, man ka få höra hur de utsluter varför ett granatäpple är ett granatäpple och inte en apelsin eller en paprika. Man kan lär eleverna vad Kanadas huvudstad heter genom att skoja med siffran åtta så det låter som Ottawa.

Så det här med att höja status, är det att ge högre lön? Och då undrar jag vad är en bra lärarlön? Ger högre löner bättre lärare? Eller ger det oss fler av de som varit med ett tag och som bara verkar tycka ge mig mer. Istället för att prata om att höja statusen så undrar jag, lärare som inte bryr sig om sina elever hur blir man av med sådana? Och varför tar vi inte vara på resurser som finns på skolorna, vaktmästare, fastighetsskötare, städpersonal, kökspersonal m.fl. sitter på stora kunskaper och framför allt de träffar i stort sätt alla elever, det gör inte lärarna de träffar sin klass och några till men inte alla som denna personal gör. Vi kanske ska ta och höja deras status också. Tack för mig Lena. H.

fredag 13 december 2013

Mål 2

Hej Bloggkamrater!
Är det bara jag som inte begriper mål 2? 

Redogöra för och problematisera olika principiella utgångspunkter som påverkar hur yrkesutbildningar i olika branscher har organiserats och organiseras.

???

Ni får ursäckta mig men det här är mycket babbel för mig. Känns som jag fattar ingenting.
jag begriper;
- redogöra
- problematisera
- principiella
- utgångspunkter
- organiserats och organiseras
Men dessa ord tillsammans på detta vis i denna mening gör mig ##"%¤.

Hjälp,,, Tack för mig Lena. H.

Pisa

Pisa undersökningen

I 20 år har den svenska skolan dalat ner i ett läge där vi inte längre kan säga att vi har en skola som kan matcha de bästa i Världen.

Och nu var det nytt bottenrekord. De som jobbar i skolan trummar, ge oss mer resurser, ge oss mer pengar, ge oss mindre klasser osv. Det finns inte ett uns av självkritik, vad gör vi för fel? Nej, det är inte vi som styr skolan, det är politikerna. Hade det varit tvärtom att vi vore bäst, hade nog skolan och dess lärare sagt, ja inte är det tack vare oss det är politikernas förtjänst, troligt eller. Det finns en magi i oss människor, när något vi brinner för går dåligt så är det någon annans fel.

Är det så att alla andra länder-det råkar vara ganska många-, och som är bättre än oss, får mer pengar, får mer lärarresurser, och har mindre klasser, isåfall är det ju ganska enkelt. Men jag tror inte det är så enkelt.

Jag tror vi har för dåliga lärare, haft en för dålig utbildning för lärarna, har för många föräldrar som idag inte prioriterar sina barn (de står ju messar med sina Iphones så att dagispersonalen får förbjuda detta), vi tar emot oerhört många invandrare (inget fel i det), men det påverkar resultaten, eftersom många har språkproblem, vi har idag en lönebild, där en lastbilschaufför eller industriarbetare, tjänar mer än en lärare, barnmorska, sjuksköterska mfl, det saknas en drivkraft att utbilda sig, och skaffa sig skyhöga studielån.
Att vara lärare, får inte bygga på personens kall, utan lämplighet, kunnande och intresse som ytterst.
I den bilden, och där lärare, skolpersonal, högskolelärare, vill lägga skulden på enbart politiker, att det går som det gör kan vi inte heller förvänta oss att våra elever gör något annat, dvs lägger skulden på någon annan. (Ge oss mer pengar, det var ju det vi sa), Men ibland finns inte mer pengar.

Inför statlig styrning av skolan, behåll friskolorna, det finns inget likamed tecken att bara för att det är kommunalt så är det bättre.

Höj statusen på lärarna, ge dem mer betalt, och se till att de får en bra möjlighet att vara lärare, det ska vara attraktivt att vara och vilja bli lärare.

Fokus på kunskaper, och lärarna skall leda undervisningen. Därmed inte sagt att eleverna inte skall ha inflytande, men det är långt ifrån att det är de som sätter normen och bestämmer, och lärare som anpassar sig efter det.

En ökning, och krav från staten, att fler speciallärare skall tillsättas där det finns elever med behov, det måste hjälpas i tid, det blir lätt en ond spiral.

Rektorer måste våga vara chefer, ta beslut, ibland inte alltid bekväma, gulle gull rektorer bort.
Rektorer och lärare skall ha mer makt över sin skola, det är de som vet bäst.

Se över organisationernas byråkrati, platta till den, ta bort mellanchefer, och minska på den personal som administrerar, (Minska administrationen). De ökningar av speciallärare och löneökningar till lärare skall ses som en socialinvestering, och kan betalas med rationaliseringar inom de kommunala skolförvaltningarna
Lärarna är skolans viktigaste resurs, och organisationen skall byggas runt dem, som stöd, och inte ovanpå dem, långt bort.


Låter det knäppt?
Jag kommer inte på mer, det finns säkert jättemycket mer fyll gärna på!





måndag 9 december 2013

Närvaro

Närvaro är ett het ämne hos oss på industriprogrammet. Vissa grupperingar har väldigt svårt för att hålla tider och överhuvudtaget att komma till skolan. Vad rör sig inne i huvudet på eleverna kan man undra ibland. Vad gör föräldrarna ? Och hur långt skall man låta det gå innan men agerar med att dra in ett studie bidrag. Detta är för mig en avvägning hela tiden och en kamp mot att vara konsekvent så att andra elever tar lärdom av ett sånt exempel. Det är den ogiltiga frånvaron jag koncentrerar mig på och den ligger på över 50% på 5 av 12 elever. Jag har ett eget mål som jag har satt och det är att få ner deras ogiltiga frånvaro till under 5%.

Jag har börjat med att ha ett möte med vårdnadshavarna utan eleverna. Jag har tagit reda på elevernas historik, och jag har bett elevernas vårdnadshavare att vara öppna och ärliga så jag kan göra ett så bra jobb som möjligt. Mina förväntningar inför dessa möten har varit väldigt låga. Jag har varit beredd på att få vårdnadshavare som möjligtvis kanske skulle ställa sig i försvar ställning. Men mina förväntningar har varit fel , och det är jag väldigt tacksam för. Även om dessa 5 eleverna har väldigt tråkiga och omtumlande bakgrunder med allt ifrån droger, misshandel, väskryckningar och hot så upplever jag att vårdnadshavarna har varit väldigt öppna och ärliga. De ber till och med om hjälp att förstå vad de går igenom, det är nog inte så lätt för vårdnadshavarna med vissa av dessa eleverna. Det svåraste samtalet var när en av eleverenas vårdnadshavarna som är skilda började sitta och anklaga varandra. I det samtalet markerade jag tydligt att det var inte rätt forum för deras missnöje med varandra. Det resultera att jag fick prata med dem var och en för sig. Under dessa möten har jag fått ett ok från alla föräldrarna att ge sin tillåtelse att drog testa deras barn. Vi har kommit överens att ha kontakt 1gång/vecka, om hur det har utveckalts sig. De har också lovat att ge mig information om det händer något mer som jag bör veta på fritiden. Och vårdnadshavarna kommer kontrollera att eleverna tar sig upp på morgonen och tar sig till skolan. Alla vårdnadshavarna ville att jag skulle prata med var och en elev om vad som vi har kommit överens om på mötena. Jag har också förklarat varför jag vill göra drogtest på dem. Och det har jag motiverat med våran säkerhet i verkstaden i första hand. Alla eleverna har tagit detta rätt bra och det har gjort drogtester på 2 av eleverna. Båda var gröna och de var väldigt stolta och glada. Den ogiltiga frånvaron har kommit under 5% på 4 av 5 elever. Och det har i och för sig bara gått 2 veckor, så nu gäller det att ligga i så detta beteendet blir en vana för dem. Och att de känner sig stolta över deras förbättring. Hela klassen har kommit överens om att jag sätter upp diagram i verkstadssalen på allas ogiltiga frånvaro. Sen kommer vi utse månadens prestation, och en liten gåva kommer ges till denna.

Fortsättning följer

//Bosse

fredag 6 december 2013

Inlärning - Återkoppling.


I den verksamhet jag befinner mig tror jag på att det går att lägga över på mina elever att utvecklas under eget ansvar, det frågas hela tiden från elever hur ska det se ut, är det färdigt, är det för ljust, är det för mörkt, smakar det bra? Jag förstår frågorna och att de ställer dem, men lär de sig på att jag svarar; den ska se ut så här, nej det är inte färdigt, ja det är färdigt o.s.v. Hur lär de sig då att själva se när det är klart eller känna att det är klart eller kunna lita på sin egen smak?
Ju längre jag är med "mina" elever som andra lärare ser jag att det är inte finns mycket provsmakning av mat som tillagas i deras restaurangkök, visst kallköket smakar på sitt och varmköket på sitt men kall måste även smaka på varm och vise versa. Hela vårt yrke går ut på att smaka och smaka, igen och igen, (tandläkaren älskar kockar).
Tillträde till lärandesituationer innebär möjlighet att delta i viktiga verksamheter i praxisgemenskapen, skrivs det om i mästarlära, s. 240. Boken tar upp att det är nödvändigt att lärlingar deltar i alltmer komplexa och ansvarsfulla uppgifter. Jag tror på som boken att praxisgemenskaperna förs vidare i praktiskt lärande, deltagande och handlande. För ”mina” elever ser jag det som att de *måste* smaka på allt som produceras i köket inte bara det de gör själva och de *måste* på ett öppet sätt lära sig att diskutera maten och dess olika smaker. Jag ser det som att eleverna bör få en hel bit kött/fisk och bara göra något med det precis vad de vill, som med den där virkade koftan som blev en tummetott, vad gör det om det får bli Havets Wallenbergare av det finna torskfilén eller om vi blir tvungna att göra en Burgundergryta av den fina oxfilén. Det gör *absolut* ingenting. Det viktiga är att eleven lär sig något och på sitt egna vis.

Det här med lärande det ser ju helt klart olika ut för olika elever, som det tas upp i Didaktik för yrkeslärare s. 83. där cowboyen och indianen har olika sätt att se på sin natur likväl är lärandet olika för våra elever, det är inte bara deras olika kulturer som gör deras lärande olika det är deras olikheter som människor som gör dem olika mottagliga för olika inlärningsförståelser. Så visst någon elev kommer inte att skära i sin bit kött innan jag visar hur, medan en annan kommer att sätta kniven i sin bit fort som ögat innan jag hunnit säga något om vad deras styckningsdel framför dem kan vara bra att ha till. Det som är extra viktigt med en sådan här form av lärande är *återkopplingen* (återkoppling är alltid viktigt), framför allt tid till återkoppling. En gemensam återkoppling där man kan diskutera olika stillar i förfarandet med köttet framför varje enskild elev, vad blev det av köttbiten o.s.v. Här blir det viktigt med ordens koppling till det eleven gjort och lärt, Viveca Lindberg s. 47. tar upp att språket har en central ställning när vi förmedlar ord som ger yttryck för kunskap, genom att orden tillskrivs mening möjliggörs en avsiktlig överföring av kollektivets erfarenheter eller tankar - mediering - i kommunikationen mellan människor. Hon skriver om lärandeprocessen s. 49. som en utveckling där individens kunskap utvecklas successivt från naiv till avancerad nivå och där vill jag stoppa in köttbitarna som kanske blir till korv allihopa men vad gör det, det kommer att bli en himla god korv och så får de lära sig hur man gör det.
Hansson skriver s. 175. Att lära genom att göra innebär att eleven utvecklar förtrogenhet och erfarenhet genom sitt handlande. Dock kan det finnas en risk att det enbart blir "doing" (Dewey) om inte såväl lärare som elev reflekterar över handlingen.

Alltså *återkoppling om och om igen*.                 Tack för mig Lena. H.

torsdag 5 december 2013

Internet, gör det skillnad på rik eller fattig

Sitter här efter ett par dagar som bara har gått åt att försöka att få mitt nätverk att fungera lite mer än tio min i taget. Eftersom det här är helt ohållbart så har vi tecknat ett nytt abonnemang som kostar lite mer i månaden. Och nu "verkar" det som om det fungerar stabilt. I och med denna situation som jag har befunnit mej i så har mina tankar hamnat hos mina elever på skolan. Våra elever på frisör programmet har i princip inga riktiga ( i papper) läroböcker. Utan allt sköts via nätet, inlämnings uppgifter, prov, nformation och så vidare. Eleverna har nu fått  crome datorer och dessa datorer har inget minne?! Vilket innebär att allt sparas i "molnet" Google, som också innebär att eleven är beroende av internet, ett fungerande internet.  
Men, tänk om deras föräldrar väljer ett billigare internet abonnemang som jag, de kanske inte har råd med ngt annat.  Då blir ju dessa elever väldigt begränsade, de kanske inte har möjlighet att plugga hemma utan måste stanna kvar på skolan efter skoltid (vem har lust med det), vissa av våra elever har också väldigt lång väg hem, vilket också gör att det inte lockar så mycket att att vara kvar på skolan. Skolan säger att då får eleverna skaffa sig ett USBminne, men det kostar också om det ska få plats en del... "Man kan väll använda telefonen" (som ngn påpekade i dag på högskolan...) Men nu är det så, att nu kommer ekonomi in igen. Många familjer har inte råd att teckna ett abonnemang till sina barn utan barnen får nöja sig med kontantkort, och där ingår sällan fri surf.
Så det jag funderar på är, att med den nya tekniken som kommer mer in i skolarbetet så blir vårt klassamhälle mer synbart. Alla elever har faktiskt inte samma förutsättningar. Utan att det faktiskt beror på vilken samhälls klass man kommer ifrån. Jag vill hänvisa mina funderingar till Lundgren, Säljö "LÄRANDE OCH SKOLA BILDNING" och till en viss del till Sabina Gruber i "När skolan gör skillnad", kap 4.

Ha en härlig helg! För nu ska jag ut och flyga i blåsten..
// Kerstin

måndag 2 december 2013

Att förklara varför..

Ifrågasättandet, är en del av lärandet.

Inte alltför sällan hör man elever beklaga sig över varför man behöver kunna det och det. När jag lyssnar och iakttar denna diskussion, får jag ibland en flashback syn. Detta gjorde nämligen jag också när jag gick i gymnasiet, och jag kan lova er, jag var inte den som var tyst och accepterade lärarnas förklaringar och ibland slingrande svar. Frågorna varför jag ska lära mig detta, haglar fortfarande på skolorna, och jag älskar detta. Har ännu inte hamnat själv i en sådan diskussion, utan som sagt mest iakttagit dem och lyssnat på dem.

Det finns en viss skicklighet hos en del lärare hur man vill lägga upp en sådan diskussion, en del funderar nog över hur de lättast kom ur denna situation, och jag förstår ännu mindre, detta är ju kärnan f-h-vete, snälla förklara då tänker jag när jag hör dessa frågor. Många lärare slingrar sig ur denna kärnfråga alltför lättvindigt. Tragiskt är det minsta man kan säga om detta. Vet du inte varför du lär ut detta? Det är så det kliar i min mun för att ta över diskussionen, men har hållt mig ännu.

När jag gick gymnasiet, så hade vi religionskunskap, bara det "religion", fanns det något mer oviktigt ämne att lära sig som 17- åring. Så det ämnet var stämplat som det mest hatade och äckliga ämne vi alla i klassen visste om. Ämnet blev ju inte roligare för att det var det sista ämnet på fredag eftermiddag, och att den läraren vi hade var som  en präst, och hade mycket högläsning ur bibeln, som om han inte gjort något annat de senaste 40 åren, han skulle nämligen gå i pension året därpå, och vi våra stackare fick stå ut med denna fruktansvärt tråkiga person, vi var straffade, vi hade väl syndat. Detta var i början på 80-talet, och på den tiden bestraffade lärarna eleverna mer flitigt än idag, tror jag iaf. det hände inte en gång att jag blev utvisad ur klassrummet, med hänvisningen att jag inte lyssnade och ifrågasatte det mest självklara enligt denna lärare, och jag var inte ensam om att dela denna bestraffning. Men han kunde ju inte förklara varför vi skulle sitta och lyssna på hans evinnerliga tjat om Gud och Jesus. Detta resulterade i usla betyg och ännu mer hat mot denne person, han blev liksom exemplifierad som den sämsta lärare detta gymnasium kunde uppbära.

Året därpå fick vi en ny lärare, en modern, glad, utåtriktad och diskussionsinriktad person. Ämnet religion fick en annan betydelse, en mening liksom, det var inte tråkigt längre. Han tog aldrig frågorna som personliga, utan mer som utmanande, han tyckte att diskussionerna kring varför vi lär oss religion, är en del av lärandet. Han var som en ängel gud sänt till oss i klassrummet, han var inte guds representant, han var en utmärkt lärare och människa, och detta gillades av alla i klassen. Han förklarade på ett mycket bra sätt, varför skall vi kunna detta, ja liksom hur skulle er syn på världen se ut om ni inte förstår de olika religiösa livsåskådningarna, de ligger ju till grunden för de olika kulturerna, samhällets strukturer mm, att jag kommer ihåg detta beror på att jag tyckte det var intressant, helt plötsligt blev religion ett av de roligaste ämnen vi hade, och jag delade denna åsikt med flertalet av mina klasskompisar. När jag nu läser till lärare, dyker denne man upp ibland i mina tankar, vad gjorde han egentligen med oss?

Jo han kunde sätta sitt ämne in i verkligheten, han målade liksom in de kunskaper vi behövde in i olika autentiska situationer, och menade; nu förstår ni varför det händer vissa saker runt omkring oss osv. Nu kan ni använda de kunskaperna när ni möter andra människor med andra livsåskådningarna. Varför är det bra med detta ämne blev hans kärna, och varför ska ni förstå detta då, kommenterade han sig själv ofta, och världen växte lite till.
Behöver knappast nämna att jag nu hade en femma i betyg, och de flesta av mina kompisar lyfte sig ordentligt också.

Hemligheten är att ta diskussionen ur elevernas perspektiv, Varför? Inte säga att skolverket säger det, eller det står så i någon kursplan etc, för detta förekommer, det är jag övertygad om. Och sånt gör mig illa berörd.

Jovisst säger en elev, men jag skall ju bara bli lastbilschaufför ändå, men nu är det så förstår du, att du måste lära dig detta ändå, säger läraren. Men snälla förklara att även om han ska bli chaufför, så kanske du inte vill vara det livet ut, du kommer att byta arbete kanske 7-8 ggr i ditt liv, det finns liksom en värld utanför som du måste förstå, för att hanka dig fram i, och ditt sätt att se på den utvecklas och ändras med tiden.

" Ytterligare steg i att skapa sammanhållande relationer mellan olika innehållsliga led finns i den integrerande strukturen. Här återfinns för det första olika typer av logiska relationer mellan innehållen som taxonomisk, tids- och orsakssamband, relationer baserade på skillnad och likhet eller komplementaritet. Vidare skapas i undervisningen också relationer till tidigare inlärt stoff och till egna erfarenheter."
(Lundgren, Säljö & Liberg, 2010, sid 226.)












torsdag 28 november 2013

Learning by doing

På föreläsningarna nu pratar vi mycket om att lära sig genom att uppleva olika saker och sedan lära sig av dem. Att själva upplevelsen är ett lärande moment. Om man ska hälla vin kanske man måste göra "fel" innan det blir rätt man kanske inte heller behöver instruera en elev innan utan utsätta eleven för det på en gång och sedan reflektera över det efteråt. Just nu ute på våra arbetsplatser uppfattar jag det som mer kontrollerat och fyrkantigt eller inte kontrollerat alls. Hansson (2012) menar att för att skapa en god kvalitet på vår utbildning måste en ny utbildningsform ta form. Han menar att den ska bestå av centrala och lokala programråd som ska involvera de olika branscherna på ett effektivare sätt. Våra elever behöver lära sig att inte skämmas för att göra fel, utan att det är ett nyttigt sätt att lära sig på. När de sedan arbetar ute i branscherna kommer fel och missförstånd uppstå, våra elever behöver veta att det är okej och hur man kan hantera dem på olika sätt. Som Bosse tar upp tidigare är det viktigt att växla i sitt sätt att vara som lärare. Eleverna ska kunna bli vuxna sociala arbetare i vårt samhälle. På arbetsplatser behöver de kunna tackla de flesta situationer utan att känna sig kränkta eller oviktig. Eleverna behöver olika stöd i olika sammanhang och detta krävs att vi lärare hela tiden vill utveckla oss genom våra elever.

onsdag 27 november 2013

identitet

 Eftersom jag har en del speciella ungdomar i mina klasser har jag mycket att jobba med när det gäller dem mjuka bitarna. Jag behöver inte förklara vad problemen är för det har ni hört så många gånger. En sak är helt säker att dessa ungdomar söker sin identitet. Många av dem tror nog att dem har hittat den men det har dem inte. Inom utvecklingspsykologin har men i första hand ägnat sig åt att dela in och begreppsliggöra tiden som sträcker sig från barndom tills man är vuxen. I detta menar man att utvecklingstanken är central. Dem menar att det handlar om en mognadsprocess, där känsloliv och den kognitiva förmågan utvecklas och förfinas. Den kulturteoretiska forskningen har mer fokuserat på det samhälleliga mönster som ringar in ungdomsperioden. Det kan handla om konsumtion, syn på arbete, familj, sexualitet eller andra sociala mönster. (Hammaren & Johansson).

Jag tror själv på att våran identitet ändras hela livet. jag kan bara se till min egna utveckling i livet. Allt som vi går igenom år efter år påverkar oss på ett eller annat sätt. Uppfostran tror jag har en stor påverkan men det är inte avgörande. Sjukdomar, tragiska öden, pengar, arbete, osv har stor påverkan på vilken identitet man får. Men när jag ser hur mina elever utvecklas under åren så vet man hur mycket som händer med dem. Men frågan är hur vi möter upp dem på bästa sätt. Helt klart är att man måste anpassa sig på individ nivå. Nyfikenheten är viktig så man får reda på vad eleverna varit med om och vad som väcker deras motivation och intresse. Sen det viktigaste av allt är att dem blir sedda!. Att dem får bekräftelse och att något som jag har jobbat mycket med är att dem får beröm när dem gör något bra. Viktigt är att vi också står för vad vi har lovat och också erkänna om vi gör något fel. Till och med visa att vi också kan misslyckas men ändå resa sig upp och rätta till det som blev fel. Som Anders skrev bra i sitt inlägg så är vi förebilder. Men vi är inte omänskliga utan det är så viktigt att vi också visar oss mänskliga. Jag är övertygad om att jag vinner respekt hos mina elever. Nu menar jag inte att dem är rädda för mig, men dem kommer på mina lektioner och dem försöker få någonting gjort. Dem upp för sig för det mesta som dem skall men det kommer tillfällen som ballar ur och dem försöker töja på gränserna. Men det är oftast inte så svårt att få dem bryta det dålig mönstret igen.  Jag måste avsluta mitt första blogg inlägg med att jag gillar verkligen att jobba med dessa eleverna som har mycket i ryggsäcken och behöver oss vuxna för att komma att hitta rätt väg i livet.

//Buffeln  

fredag 22 november 2013

Dela med sig i lärprocessen


Detta är vad jag ser som en del i lärprossesen att eleven själv berättar om vad hon har kommit fram till när d hon har i praktiken testat den teknik som hon har lärt sig.

Att ge eleverna kunskap, att gå utanför ramarna.

Läroplanen ger oss lärare stor frihet att (hur) planera, genomföra och följa upp undervisningen. Målet är ändå att eleverna får de kunskaper de behöver enligt gällande Läroplan. Målen är dock väl formulerande, och det är viktigt att inte sväva ut, oavsett vad vi tycker o tänker om läroplanen här kommer ett exempel:

           " Det är skolans ansvar att varje elev på ett nationellt yrkesprogram inom gymnasieskolan
              ges möjlighet att uppnå kraven för en yrkesexamen som innebär att eleven har uppnått
              en av branschen godtagbar nivå av yrkeskunnande för att vara väl förberedd för yrkes-
              livet"
              (Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 9)

Då så, vi skall ge eleverna kunskaper som svarar upp till det som branschen förväntar sig. Skall vi ifrågasätta detta får vi alltså engagera oss politiskt och ta strid för våra åsikter, jag orkar inte det just nu, och tycker att det som står i läroplanen är bra. Acceptera eller ta strid.

            " Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt
              deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet."
              (Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 6).

Alltså, vi ska lära dem bli vuxna o ge dem kunskaper i hur det är att arbeta, o påverka olika beslut i samhället.

Lära eleverna att det går att påverka samhällslivet, och yrkeslivet. Men också lära dem att man på en arbetsplats finns regler o normer, och ett sätt att få jobb är att anpassa sig efter detta, precis som i samhället. Lära dem att man inte kan bete sig hur som helst, och ta sig olika friheter. För så fungerar inte vare sig yrkeslivet eller samhällslivet. Om de vill ändra på det får de ta strid för sina åsikter och påverka de beslut de tycker är viktiga för dem, och det ska vi uppmuntra dem till.

Det finns alltså en anda i läroplanen som, om man läser den mer, kan ge uttryck för anpassning, eller att de får foga sig i de normer o värden som finns både på arbetsplatser och i övriga samhället. Det är alltså inte skolans uppgift att forma elever som ändrar de normer och värderingar som råder på exempelvis ett företag.
Företagen anställer, tillverkar, säljer och konkurrerar på en marknad, oavsett vad vi i skolan anser om det, dessutom är det till stor del företagen som finansierar skolan, genom skatter o dyl, därmed skall inte skolan bli en så kallad knähund för branschen, men att skolan skulle ändra branschen är inte särskilt troligt, och förmodligen ingen attraktiv tanke för företagen.

Att ta till olika lärmetoder för att möta upp de krav eleven senare, vare sig de vill eller ej,möter är en stor frihet för en lärare. Det är dock så att världen är lite olika stor för oss, en del har en stor del av världen i skolans korridorer och salar, där likasinnade o likvärdigt utbildade pedagoger, blir som den enda vetenskapen, och där diskussionerna blir lite av att skolan är den allsmäktige, och att anpassning till näringsliv och samhällsliv blir lite av ett nederlag, och politikerna och företag inte vet så mycket. Det är en tragisk syn, och framförallt tragiskt för de som innehar en sådan inställning.

Att vi som lärare skall vara vuxna o visa på professionalism, föregå med gott exempel, vara objektiva, är en förutsättning för att få en relation med de elever vi möter. Det är ju faktiskt så att eleverna inte är vuxna, och de går ju till skolan för att möta vuxna som kan ge dem kunskaper.

Och jag kommer att i fortsättningen verka för att som lärare, så är mitt mål att ge eleverna, kunskaperna, redskapen, värderingarna, som jag tror gör att de kommer att lyckas. Och mina metoder, hur lära dem, är ett sätt att lära dem bli vuxna.

Är det så mycket svårare?

/Anders


                       


onsdag 20 november 2013

Fundering...

"När arbetet är utfört utvärderar eleven sitt arbete och resultat med enkla omdömen. När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med viss säkerhet den egna förmågan och situationens krav" (Skolverket, mål i kurs serverings kundskap). (Länkhttp://www.skolverket.se/skolformer/gymnasieutbildning/gymnasieskola/program-och-utbildningar/nationella-program/2.7239/examensmal-och-programstruktur/subject.htm?subjectCode=SER&lang=sv&tos=gy)
På min praktik har de ingen reflektion efter de praktiska dagarna i restaurangen, de anser att de tar upp det viktiga på deras mentors tid. Dock anser jag ej att det kommer upp där. De ha heller ingen genomgång med eleverna innan lektionen utan bara kastar dem ut sedan knappt är där och stöttar. Jag har ju varit på en del olika praktikplatser och detta är första gången jag ser mentors tider på detta sätt men även att de arbetar så här. De har mentors tider i helklass då de ansvarar för en hel klass, jag anser då att de inte finns någon tid för reflektionen. Hansson ( 2012) menar att man lär sig bäst genom att tänka sedan göra och tänka igen. han anser att det handlar om att överskrida gamla rutiner, lösa nya problem och inse konsekvenserna av handladet.
Eleverna här får ingen genomgång innan, inte heller veta vad som gick bra eller mindre bra efteråt. Jag har nu varit med vid flera tillfällen i restaurangen och ja ser att eleverna gör samma "fel" om och om igen de verkar bara göra inte veta varför de gör det eller vad de kunde gjort istället. Hur ser arbetet ut på era praktikplatser?

torsdag 14 november 2013

Välkomna

Hej och välkomna till vår blogg. Vi läser vår tredje termin på yrkeslärarprogrammet i Trollhättan. Bloggen kommer snart uppdateras med massa intressant fakta.

Vh Sandra