Läroplanen ger oss lärare stor frihet att (hur) planera, genomföra och följa upp undervisningen. Målet är ändå att eleverna får de kunskaper de behöver enligt gällande Läroplan. Målen är dock väl formulerande, och det är viktigt att inte sväva ut, oavsett vad vi tycker o tänker om läroplanen här kommer ett exempel:
" Det är skolans ansvar att varje elev på ett nationellt yrkesprogram inom gymnasieskolan
ges möjlighet att uppnå kraven för en yrkesexamen som innebär att eleven har uppnått
en av branschen godtagbar nivå av yrkeskunnande för att vara väl förberedd för yrkes-
livet"
(Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 9)
Då så, vi skall ge eleverna kunskaper som svarar upp till det som branschen förväntar sig. Skall vi ifrågasätta detta får vi alltså engagera oss politiskt och ta strid för våra åsikter, jag orkar inte det just nu, och tycker att det som står i läroplanen är bra. Acceptera eller ta strid.
" Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt
deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet."
(Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 6).
Alltså, vi ska lära dem bli vuxna o ge dem kunskaper i hur det är att arbeta, o påverka olika beslut i samhället.
Lära eleverna att det går att påverka samhällslivet, och yrkeslivet. Men också lära dem att man på en arbetsplats finns regler o normer, och ett sätt att få jobb är att anpassa sig efter detta, precis som i samhället. Lära dem att man inte kan bete sig hur som helst, och ta sig olika friheter. För så fungerar inte vare sig yrkeslivet eller samhällslivet. Om de vill ändra på det får de ta strid för sina åsikter och påverka de beslut de tycker är viktiga för dem, och det ska vi uppmuntra dem till.
Det finns alltså en anda i läroplanen som, om man läser den mer, kan ge uttryck för anpassning, eller att de får foga sig i de normer o värden som finns både på arbetsplatser och i övriga samhället. Det är alltså inte skolans uppgift att forma elever som ändrar de normer och värderingar som råder på exempelvis ett företag.
Företagen anställer, tillverkar, säljer och konkurrerar på en marknad, oavsett vad vi i skolan anser om det, dessutom är det till stor del företagen som finansierar skolan, genom skatter o dyl, därmed skall inte skolan bli en så kallad knähund för branschen, men att skolan skulle ändra branschen är inte särskilt troligt, och förmodligen ingen attraktiv tanke för företagen.
Att ta till olika lärmetoder för att möta upp de krav eleven senare, vare sig de vill eller ej,möter är en stor frihet för en lärare. Det är dock så att världen är lite olika stor för oss, en del har en stor del av världen i skolans korridorer och salar, där likasinnade o likvärdigt utbildade pedagoger, blir som den enda vetenskapen, och där diskussionerna blir lite av att skolan är den allsmäktige, och att anpassning till näringsliv och samhällsliv blir lite av ett nederlag, och politikerna och företag inte vet så mycket. Det är en tragisk syn, och framförallt tragiskt för de som innehar en sådan inställning.
Att vi som lärare skall vara vuxna o visa på professionalism, föregå med gott exempel, vara objektiva, är en förutsättning för att få en relation med de elever vi möter. Det är ju faktiskt så att eleverna inte är vuxna, och de går ju till skolan för att möta vuxna som kan ge dem kunskaper.
Och jag kommer att i fortsättningen verka för att som lärare, så är mitt mål att ge eleverna, kunskaperna, redskapen, värderingarna, som jag tror gör att de kommer att lyckas. Och mina metoder, hur lära dem, är ett sätt att lära dem bli vuxna.
Är det så mycket svårare?
/Anders
Ja är det mycket svårare? Det är ett invecklat arbete som gör att man utmnar sig själv dagligen. Det gäller att tycka om sitt arebte men även gilla sättet det utmanar en dagligen. Dock finns det flera som inte gör det, essa männsikor som sedan ska egagera våra elever, kan bli en dålig kombination. Det är svårt att motivera och egagera elever om man inte vill vara där själv egentligen. Man kan inte säga att man inte orkar engagera sig politiskt heller, det är vikitgt att visa elever att man kan påverka samhället. Ofta anser elever att man inte kan påverka samhället alls, men självklart kan vi det. "Eftersom läraruppdraget är vagt uttalat på formuleringsnivå blir lärarens bearbetning på transformeringsnivån viktigt" (Hansson 2012s.189.) Att med jämna mellanrum ställa frågor som synligör den egna människan och stärka dem så de blir bra med männsikor och starka arbetare hos våra företag.
SvaraRaderaProblemet tycker jag är hur vet man på sin skola om man håller bra kvalitet på en viss kurs. Visst att det finns kurs mål, men mycket är luddigt. Som jag tror varierar det stort på vårat program var man lägger kraften i dem olika kurserna och det kan bli ett problem. Något som hade varit bra är att få se andra skolors program och hur dem jobbar för att kunna hjälpas åt att kunna ge eleverna det bästa. Men där tror jag det är svårt också idag på grund av den konkurens som finns i gymnasieskolorna idag.
SvaraRaderaJa du Anders det gäller för oss att hjälpa och fostra och få våra elever att vara själständiga tänkande varelser som ska stå anställningsbara med mössan i hand medan de ska våga säga vad de tycker,,,Ja ja, Och vi lärare får fortsätta som du säger verka för att som lärare ge eleverna kunskaperna, redskapen, värderingarna som vi tror gör att de kommer att lyckas. Och så ska vi lärare vara professionella, personliga och hålla det privata privat. Tack för mig Lena. H.
SvaraRadera