Ifrågasättandet, är en del av lärandet.
Inte alltför sällan hör man elever beklaga sig över varför man behöver kunna det och det. När jag lyssnar och iakttar denna diskussion, får jag ibland en flashback syn. Detta gjorde nämligen jag också när jag gick i gymnasiet, och jag kan lova er, jag var inte den som var tyst och accepterade lärarnas förklaringar och ibland slingrande svar. Frågorna varför jag ska lära mig detta, haglar fortfarande på skolorna, och jag älskar detta. Har ännu inte hamnat själv i en sådan diskussion, utan som sagt mest iakttagit dem och lyssnat på dem.
Det finns en viss skicklighet hos en del lärare hur man vill lägga upp en sådan diskussion, en del funderar nog över hur de lättast kom ur denna situation, och jag förstår ännu mindre, detta är ju kärnan f-h-vete, snälla förklara då tänker jag när jag hör dessa frågor. Många lärare slingrar sig ur denna kärnfråga alltför lättvindigt. Tragiskt är det minsta man kan säga om detta. Vet du inte varför du lär ut detta? Det är så det kliar i min mun för att ta över diskussionen, men har hållt mig ännu.
När jag gick gymnasiet, så hade vi religionskunskap, bara det "religion", fanns det något mer oviktigt ämne att lära sig som 17- åring. Så det ämnet var stämplat som det mest hatade och äckliga ämne vi alla i klassen visste om. Ämnet blev ju inte roligare för att det var det sista ämnet på fredag eftermiddag, och att den läraren vi hade var som en präst, och hade mycket högläsning ur bibeln, som om han inte gjort något annat de senaste 40 åren, han skulle nämligen gå i pension året därpå, och vi våra stackare fick stå ut med denna fruktansvärt tråkiga person, vi var straffade, vi hade väl syndat. Detta var i början på 80-talet, och på den tiden bestraffade lärarna eleverna mer flitigt än idag, tror jag iaf. det hände inte en gång att jag blev utvisad ur klassrummet, med hänvisningen att jag inte lyssnade och ifrågasatte det mest självklara enligt denna lärare, och jag var inte ensam om att dela denna bestraffning. Men han kunde ju inte förklara varför vi skulle sitta och lyssna på hans evinnerliga tjat om Gud och Jesus. Detta resulterade i usla betyg och ännu mer hat mot denne person, han blev liksom exemplifierad som den sämsta lärare detta gymnasium kunde uppbära.
Året därpå fick vi en ny lärare, en modern, glad, utåtriktad och diskussionsinriktad person. Ämnet religion fick en annan betydelse, en mening liksom, det var inte tråkigt längre. Han tog aldrig frågorna som personliga, utan mer som utmanande, han tyckte att diskussionerna kring varför vi lär oss religion, är en del av lärandet. Han var som en ängel gud sänt till oss i klassrummet, han var inte guds representant, han var en utmärkt lärare och människa, och detta gillades av alla i klassen. Han förklarade på ett mycket bra sätt, varför skall vi kunna detta, ja liksom hur skulle er syn på världen se ut om ni inte förstår de olika religiösa livsåskådningarna, de ligger ju till grunden för de olika kulturerna, samhällets strukturer mm, att jag kommer ihåg detta beror på att jag tyckte det var intressant, helt plötsligt blev religion ett av de roligaste ämnen vi hade, och jag delade denna åsikt med flertalet av mina klasskompisar. När jag nu läser till lärare, dyker denne man upp ibland i mina tankar, vad gjorde han egentligen med oss?
Jo han kunde sätta sitt ämne in i verkligheten, han målade liksom in de kunskaper vi behövde in i olika autentiska situationer, och menade; nu förstår ni varför det händer vissa saker runt omkring oss osv. Nu kan ni använda de kunskaperna när ni möter andra människor med andra livsåskådningarna. Varför är det bra med detta ämne blev hans kärna, och varför ska ni förstå detta då, kommenterade han sig själv ofta, och världen växte lite till.
Behöver knappast nämna att jag nu hade en femma i betyg, och de flesta av mina kompisar lyfte sig ordentligt också.
Hemligheten är att ta diskussionen ur elevernas perspektiv, Varför? Inte säga att skolverket säger det, eller det står så i någon kursplan etc, för detta förekommer, det är jag övertygad om. Och sånt gör mig illa berörd.
Jovisst säger en elev, men jag skall ju bara bli lastbilschaufför ändå, men nu är det så förstår du, att du måste lära dig detta ändå, säger läraren. Men snälla förklara att även om han ska bli chaufför, så kanske du inte vill vara det livet ut, du kommer att byta arbete kanske 7-8 ggr i ditt liv, det finns liksom en värld utanför som du måste förstå, för att hanka dig fram i, och ditt sätt att se på den utvecklas och ändras med tiden.
" Ytterligare steg i att skapa sammanhållande relationer mellan olika innehållsliga led finns i den integrerande strukturen. Här återfinns för det första olika typer av logiska relationer mellan innehållen som taxonomisk, tids- och orsakssamband, relationer baserade på skillnad och likhet eller komplementaritet. Vidare skapas i undervisningen också relationer till tidigare inlärt stoff och till egna erfarenheter."
(Lundgren, Säljö & Liberg, 2010, sid 226.)
Anders, Love you,,, du berör mig starkt med dina ord och du gör att jag känner mig peppad, tack. Lena.
SvaraRaderaHa ha Lena, du är för go
SvaraRaderaHåller helt med dig Anders tycker det är viktigt att våra elever vågar fråga och vill fråga, det är viktigt att vi lärare förstår eleverna och faktist egagerar dem till att vilja lära sig. Ge dem insperation och utveckla dig själv samtidigt.. konflikter och frågor kan lära än massa, bara de hanteras på rätt sätt.
SvaraRaderaAbsolut skall vi ha högt i tak och en öppen miljö för eleverna. Och sen har jag själv erfarenhet av att den bästa läraren kan få det tråkigaste ämnet att bli roligt. Något jag funderar på bara är hur bär dem sig åt :).
SvaraRaderaBosse tror du inte att de har något med att läraren faktiskt tycker det är roligt att lära ut men även hittar på olika sätt för elever att lära sig informationen.
SvaraRaderaSjälvklart håller jag med dig om detta Sandra, men det finns vissa personer som bara har DET och får mig sig grupper hur tråkigt eller roligt dem tycker att det är . det är samma med de som har auktoritet, vissa har det bara.
SvaraRadera