måndag 13 januari 2014
Frågor till seminariet
1. Hur gör vi både praktiskt o teoretiskt, när vi som en del av utbildningen, låter eleverna reflektera över ett undervisningsmoment.?
2. Hur mycket skall vi ta till oss, eller påverkas av branschens uppfattning om vad som är viktigt att eleverna skall utbildas till, branschens uppfattning, hur mycket väger den in, blir vi kluvna som lärare, mellan läroplanen (kursplanerna och branschen), är det skillnad på olika yrkesinriktningar, frisör, kock, industri.
Hamnar vi en beroendeställning, omedvetet eller medvetet, tänker vi på det? Hur är kontakterna med branschen organiserade, finns det uppsatta mål, o regler att följa, eller sker det på ett löst sätt?
Fler förslag på frågor?
fredag 27 december 2013
Inte bara skolans roll att uppfostra, var är föräldrarna?
Läser nu här i morgontidningen GP 27/12-13, om hur David Eberhard reflekterar över hur den fria uppfostran har gett konsekvenser i skolan. Äntligen, säger jag. Äntligen vågar någon säga offentligt att någonting är fel. David Eberhard skriver bland annat i sin artikel, att det enda vi i Sverige toppar i PISA är att vår svenska barn har mest sen ankomst förstör mest i skolan och på lektioner och skolkar mest... man skäms faktiskt.. Senare i artikeln så skriver han att när eleverna kommer till skolan, då kan föräldrarna säga till. Så när barnen klagar på läraren då tar föräldrarna för givet att det minsann inte är något fel på en eget barn utan att felet ligger på skolan.
När nu ska det bli nya tag, måste självklart ta mitt ansvar som förälder (har nog själv varit lite slapp, får skylla på att man blev förälder igen sent). Jag måste hänvisa till U P Lundgren, Lärande Skola Bildning, grundbok för lärare. Syftet med skolan är ju framförallt att se till att elever lär sig det de ska och att de uppfostras till värdiga medborgare. Men det kan ju inte lyckas utan föräldrarnas hjälp.
☆God fortsättning på er☆
Kram Kerstin
onsdag 18 december 2013
Nu är det inte långt kvar.....
Vi har hittills haft 265 sidvisningar så det vi skriver måste vara intressant, vi har haft inlägg om så väl identitet, lärarlöner, undersökningar, närvaro, återkopplingar och mycket mycket mer. Nu som sagt börjar det lida mot sitt slut den 20 dec, ska de vara över. Så nu gäller det att skriva något mer inlägg om man vill ha något sagt.
Jag har funderat lite på om detta med "bra" och "dåliga" lärare.... det är något som mer eller mindre har kommit upp i alla våra trådar, men vad är då en "bra" och en "dålig" lärare. Vad som är bra för mig är kanske inte det för dig?? Tror alla mer eller mindre behövs alla elever är olika och alla har olika behov. Viktiga för mig är väll att man vill arbeta med eleverna och även har en närvaro när man är på arbetet. Vad är viktigt för er andra?? Har även fastnat lite i vad som egentligen är lärande, men de är nog olika för oss alla den med.
Viktigt att man närvarar och är tillräckligt engagerad utan att "köra slut" på sig, man ska även se alla elevernas olikheter, förstå deras svårigheter, veta om deras identiteter, anpassa sig, jobba i ett bra lärarlag, ta hänsyn till kollegor, egentligen ska man vara en superman som alltid är det bästa det kan vara men även erskänna sina fel och brister.... missa jag något? Ha ha
Det är ett mycket viktigt yrke och behöver nog mer "cred" än det får!! Men jag tror även att vi inte ska hänga upp oss på vad som är "bra" och dåligt". Vi är en resurs och tillgång för att få våra elever att komma framåt i livet, vårt yrke ska vi utföra på bästa sättet vi kan absolut men vi kommer även göra fel och det kommer säkert vara någon elev någon gång som tycker vi är den "tråkiga dåliga " läraren, sen om de stärker oss eller inte....
Det är även viktigt att komma ihåg att vi även lär oss av våra elever bara vi är öppna för det!
måndag 16 december 2013
Status, lärare, lön.
Vi får ju inte glömma alla andra som våra elever omger sig med utan att vi tänker på det, vi har vaktmästare, fastighetsskötare, städpersonal, kökspersonal m.fl. som elever har runt sig hela tiden utan att någon verkar reflektera över det. Det här är vuxna som delar med sig av erfarenheter och kunskaper till eleverna på ett sätt som inte syns och som jag tycker dåligt tas till vara på. Även med dessa yrkesgrupper kan man nå kunskap för våra elever. Med lätta saker som veckans fråga i matsalen kan man få elever att räkna ut hur många köttbullar det går åt på en lunchservering, man ka få höra hur de utsluter varför ett granatäpple är ett granatäpple och inte en apelsin eller en paprika. Man kan lär eleverna vad Kanadas huvudstad heter genom att skoja med siffran åtta så det låter som Ottawa.
Så det här med att höja status, är det att ge högre lön? Och då undrar jag vad är en bra lärarlön? Ger högre löner bättre lärare? Eller ger det oss fler av de som varit med ett tag och som bara verkar tycka ge mig mer. Istället för att prata om att höja statusen så undrar jag, lärare som inte bryr sig om sina elever hur blir man av med sådana? Och varför tar vi inte vara på resurser som finns på skolorna, vaktmästare, fastighetsskötare, städpersonal, kökspersonal m.fl. sitter på stora kunskaper och framför allt de träffar i stort sätt alla elever, det gör inte lärarna de träffar sin klass och några till men inte alla som denna personal gör. Vi kanske ska ta och höja deras status också. Tack för mig Lena. H.
fredag 13 december 2013
Mål 2
Är det bara jag som inte begriper mål 2?
Redogöra för och problematisera olika principiella utgångspunkter som påverkar hur yrkesutbildningar i olika branscher har organiserats och organiseras.
???
Ni får ursäckta mig men det här är mycket babbel för mig. Känns som jag fattar ingenting.
jag begriper;
- redogöra
- problematisera
- principiella
- utgångspunkter
- organiserats och organiseras
Men dessa ord tillsammans på detta vis i denna mening gör mig ##"%¤.
Hjälp,,, Tack för mig Lena. H.
Pisa
I 20 år har den svenska skolan dalat ner i ett läge där vi inte längre kan säga att vi har en skola som kan matcha de bästa i Världen.
Och nu var det nytt bottenrekord. De som jobbar i skolan trummar, ge oss mer resurser, ge oss mer pengar, ge oss mindre klasser osv. Det finns inte ett uns av självkritik, vad gör vi för fel? Nej, det är inte vi som styr skolan, det är politikerna. Hade det varit tvärtom att vi vore bäst, hade nog skolan och dess lärare sagt, ja inte är det tack vare oss det är politikernas förtjänst, troligt eller. Det finns en magi i oss människor, när något vi brinner för går dåligt så är det någon annans fel.
Är det så att alla andra länder-det råkar vara ganska många-, och som är bättre än oss, får mer pengar, får mer lärarresurser, och har mindre klasser, isåfall är det ju ganska enkelt. Men jag tror inte det är så enkelt.
Jag tror vi har för dåliga lärare, haft en för dålig utbildning för lärarna, har för många föräldrar som idag inte prioriterar sina barn (de står ju messar med sina Iphones så att dagispersonalen får förbjuda detta), vi tar emot oerhört många invandrare (inget fel i det), men det påverkar resultaten, eftersom många har språkproblem, vi har idag en lönebild, där en lastbilschaufför eller industriarbetare, tjänar mer än en lärare, barnmorska, sjuksköterska mfl, det saknas en drivkraft att utbilda sig, och skaffa sig skyhöga studielån.
Att vara lärare, får inte bygga på personens kall, utan lämplighet, kunnande och intresse som ytterst.
I den bilden, och där lärare, skolpersonal, högskolelärare, vill lägga skulden på enbart politiker, att det går som det gör kan vi inte heller förvänta oss att våra elever gör något annat, dvs lägger skulden på någon annan. (Ge oss mer pengar, det var ju det vi sa), Men ibland finns inte mer pengar.
Inför statlig styrning av skolan, behåll friskolorna, det finns inget likamed tecken att bara för att det är kommunalt så är det bättre.
Höj statusen på lärarna, ge dem mer betalt, och se till att de får en bra möjlighet att vara lärare, det ska vara attraktivt att vara och vilja bli lärare.
Fokus på kunskaper, och lärarna skall leda undervisningen. Därmed inte sagt att eleverna inte skall ha inflytande, men det är långt ifrån att det är de som sätter normen och bestämmer, och lärare som anpassar sig efter det.
En ökning, och krav från staten, att fler speciallärare skall tillsättas där det finns elever med behov, det måste hjälpas i tid, det blir lätt en ond spiral.
Rektorer måste våga vara chefer, ta beslut, ibland inte alltid bekväma, gulle gull rektorer bort.
Rektorer och lärare skall ha mer makt över sin skola, det är de som vet bäst.
Se över organisationernas byråkrati, platta till den, ta bort mellanchefer, och minska på den personal som administrerar, (Minska administrationen). De ökningar av speciallärare och löneökningar till lärare skall ses som en socialinvestering, och kan betalas med rationaliseringar inom de kommunala skolförvaltningarna
Lärarna är skolans viktigaste resurs, och organisationen skall byggas runt dem, som stöd, och inte ovanpå dem, långt bort.
Låter det knäppt?
Jag kommer inte på mer, det finns säkert jättemycket mer fyll gärna på!
måndag 9 december 2013
Närvaro
Jag har börjat med att ha ett möte med vårdnadshavarna utan eleverna. Jag har tagit reda på elevernas historik, och jag har bett elevernas vårdnadshavare att vara öppna och ärliga så jag kan göra ett så bra jobb som möjligt. Mina förväntningar inför dessa möten har varit väldigt låga. Jag har varit beredd på att få vårdnadshavare som möjligtvis kanske skulle ställa sig i försvar ställning. Men mina förväntningar har varit fel , och det är jag väldigt tacksam för. Även om dessa 5 eleverna har väldigt tråkiga och omtumlande bakgrunder med allt ifrån droger, misshandel, väskryckningar och hot så upplever jag att vårdnadshavarna har varit väldigt öppna och ärliga. De ber till och med om hjälp att förstå vad de går igenom, det är nog inte så lätt för vårdnadshavarna med vissa av dessa eleverna. Det svåraste samtalet var när en av eleverenas vårdnadshavarna som är skilda började sitta och anklaga varandra. I det samtalet markerade jag tydligt att det var inte rätt forum för deras missnöje med varandra. Det resultera att jag fick prata med dem var och en för sig. Under dessa möten har jag fått ett ok från alla föräldrarna att ge sin tillåtelse att drog testa deras barn. Vi har kommit överens att ha kontakt 1gång/vecka, om hur det har utveckalts sig. De har också lovat att ge mig information om det händer något mer som jag bör veta på fritiden. Och vårdnadshavarna kommer kontrollera att eleverna tar sig upp på morgonen och tar sig till skolan. Alla vårdnadshavarna ville att jag skulle prata med var och en elev om vad som vi har kommit överens om på mötena. Jag har också förklarat varför jag vill göra drogtest på dem. Och det har jag motiverat med våran säkerhet i verkstaden i första hand. Alla eleverna har tagit detta rätt bra och det har gjort drogtester på 2 av eleverna. Båda var gröna och de var väldigt stolta och glada. Den ogiltiga frånvaron har kommit under 5% på 4 av 5 elever. Och det har i och för sig bara gått 2 veckor, så nu gäller det att ligga i så detta beteendet blir en vana för dem. Och att de känner sig stolta över deras förbättring. Hela klassen har kommit överens om att jag sätter upp diagram i verkstadssalen på allas ogiltiga frånvaro. Sen kommer vi utse månadens prestation, och en liten gåva kommer ges till denna.
Fortsättning följer
//Bosse
fredag 6 december 2013
Inlärning - Återkoppling.
torsdag 5 december 2013
Internet, gör det skillnad på rik eller fattig
Sitter här efter ett par dagar som bara har gått åt att försöka att få mitt nätverk att fungera lite mer än tio min i taget. Eftersom det här är helt ohållbart så har vi tecknat ett nytt abonnemang som kostar lite mer i månaden. Och nu "verkar" det som om det fungerar stabilt. I och med denna situation som jag har befunnit mej i så har mina tankar hamnat hos mina elever på skolan. Våra elever på frisör programmet har i princip inga riktiga ( i papper) läroböcker. Utan allt sköts via nätet, inlämnings uppgifter, prov, nformation och så vidare. Eleverna har nu fått crome datorer och dessa datorer har inget minne?! Vilket innebär att allt sparas i "molnet" Google, som också innebär att eleven är beroende av internet, ett fungerande internet.
Men, tänk om deras föräldrar väljer ett billigare internet abonnemang som jag, de kanske inte har råd med ngt annat. Då blir ju dessa elever väldigt begränsade, de kanske inte har möjlighet att plugga hemma utan måste stanna kvar på skolan efter skoltid (vem har lust med det), vissa av våra elever har också väldigt lång väg hem, vilket också gör att det inte lockar så mycket att att vara kvar på skolan. Skolan säger att då får eleverna skaffa sig ett USBminne, men det kostar också om det ska få plats en del... "Man kan väll använda telefonen" (som ngn påpekade i dag på högskolan...) Men nu är det så, att nu kommer ekonomi in igen. Många familjer har inte råd att teckna ett abonnemang till sina barn utan barnen får nöja sig med kontantkort, och där ingår sällan fri surf.
Så det jag funderar på är, att med den nya tekniken som kommer mer in i skolarbetet så blir vårt klassamhälle mer synbart. Alla elever har faktiskt inte samma förutsättningar. Utan att det faktiskt beror på vilken samhälls klass man kommer ifrån. Jag vill hänvisa mina funderingar till Lundgren, Säljö "LÄRANDE OCH SKOLA BILDNING" och till en viss del till Sabina Gruber i "När skolan gör skillnad", kap 4.
Ha en härlig helg! För nu ska jag ut och flyga i blåsten..
// Kerstin
måndag 2 december 2013
Att förklara varför..
Inte alltför sällan hör man elever beklaga sig över varför man behöver kunna det och det. När jag lyssnar och iakttar denna diskussion, får jag ibland en flashback syn. Detta gjorde nämligen jag också när jag gick i gymnasiet, och jag kan lova er, jag var inte den som var tyst och accepterade lärarnas förklaringar och ibland slingrande svar. Frågorna varför jag ska lära mig detta, haglar fortfarande på skolorna, och jag älskar detta. Har ännu inte hamnat själv i en sådan diskussion, utan som sagt mest iakttagit dem och lyssnat på dem.
Det finns en viss skicklighet hos en del lärare hur man vill lägga upp en sådan diskussion, en del funderar nog över hur de lättast kom ur denna situation, och jag förstår ännu mindre, detta är ju kärnan f-h-vete, snälla förklara då tänker jag när jag hör dessa frågor. Många lärare slingrar sig ur denna kärnfråga alltför lättvindigt. Tragiskt är det minsta man kan säga om detta. Vet du inte varför du lär ut detta? Det är så det kliar i min mun för att ta över diskussionen, men har hållt mig ännu.
När jag gick gymnasiet, så hade vi religionskunskap, bara det "religion", fanns det något mer oviktigt ämne att lära sig som 17- åring. Så det ämnet var stämplat som det mest hatade och äckliga ämne vi alla i klassen visste om. Ämnet blev ju inte roligare för att det var det sista ämnet på fredag eftermiddag, och att den läraren vi hade var som en präst, och hade mycket högläsning ur bibeln, som om han inte gjort något annat de senaste 40 åren, han skulle nämligen gå i pension året därpå, och vi våra stackare fick stå ut med denna fruktansvärt tråkiga person, vi var straffade, vi hade väl syndat. Detta var i början på 80-talet, och på den tiden bestraffade lärarna eleverna mer flitigt än idag, tror jag iaf. det hände inte en gång att jag blev utvisad ur klassrummet, med hänvisningen att jag inte lyssnade och ifrågasatte det mest självklara enligt denna lärare, och jag var inte ensam om att dela denna bestraffning. Men han kunde ju inte förklara varför vi skulle sitta och lyssna på hans evinnerliga tjat om Gud och Jesus. Detta resulterade i usla betyg och ännu mer hat mot denne person, han blev liksom exemplifierad som den sämsta lärare detta gymnasium kunde uppbära.
Året därpå fick vi en ny lärare, en modern, glad, utåtriktad och diskussionsinriktad person. Ämnet religion fick en annan betydelse, en mening liksom, det var inte tråkigt längre. Han tog aldrig frågorna som personliga, utan mer som utmanande, han tyckte att diskussionerna kring varför vi lär oss religion, är en del av lärandet. Han var som en ängel gud sänt till oss i klassrummet, han var inte guds representant, han var en utmärkt lärare och människa, och detta gillades av alla i klassen. Han förklarade på ett mycket bra sätt, varför skall vi kunna detta, ja liksom hur skulle er syn på världen se ut om ni inte förstår de olika religiösa livsåskådningarna, de ligger ju till grunden för de olika kulturerna, samhällets strukturer mm, att jag kommer ihåg detta beror på att jag tyckte det var intressant, helt plötsligt blev religion ett av de roligaste ämnen vi hade, och jag delade denna åsikt med flertalet av mina klasskompisar. När jag nu läser till lärare, dyker denne man upp ibland i mina tankar, vad gjorde han egentligen med oss?
Jo han kunde sätta sitt ämne in i verkligheten, han målade liksom in de kunskaper vi behövde in i olika autentiska situationer, och menade; nu förstår ni varför det händer vissa saker runt omkring oss osv. Nu kan ni använda de kunskaperna när ni möter andra människor med andra livsåskådningarna. Varför är det bra med detta ämne blev hans kärna, och varför ska ni förstå detta då, kommenterade han sig själv ofta, och världen växte lite till.
Behöver knappast nämna att jag nu hade en femma i betyg, och de flesta av mina kompisar lyfte sig ordentligt också.
Hemligheten är att ta diskussionen ur elevernas perspektiv, Varför? Inte säga att skolverket säger det, eller det står så i någon kursplan etc, för detta förekommer, det är jag övertygad om. Och sånt gör mig illa berörd.
Jovisst säger en elev, men jag skall ju bara bli lastbilschaufför ändå, men nu är det så förstår du, att du måste lära dig detta ändå, säger läraren. Men snälla förklara att även om han ska bli chaufför, så kanske du inte vill vara det livet ut, du kommer att byta arbete kanske 7-8 ggr i ditt liv, det finns liksom en värld utanför som du måste förstå, för att hanka dig fram i, och ditt sätt att se på den utvecklas och ändras med tiden.
" Ytterligare steg i att skapa sammanhållande relationer mellan olika innehållsliga led finns i den integrerande strukturen. Här återfinns för det första olika typer av logiska relationer mellan innehållen som taxonomisk, tids- och orsakssamband, relationer baserade på skillnad och likhet eller komplementaritet. Vidare skapas i undervisningen också relationer till tidigare inlärt stoff och till egna erfarenheter."
(Lundgren, Säljö & Liberg, 2010, sid 226.)