I den verksamhet jag befinner mig tror jag på att det går
att lägga över på mina elever att utvecklas under eget ansvar, det frågas hela
tiden från elever hur ska det se ut, är det färdigt, är det för ljust, är det
för mörkt, smakar det bra? Jag förstår frågorna och att de ställer dem, men lär
de sig på att jag svarar; den ska se ut så här, nej det är inte färdigt, ja det
är färdigt o.s.v. Hur lär de sig då att själva se när det är klart eller känna
att det är klart eller kunna lita på sin egen smak?
Ju längre jag är med "mina" elever som andra
lärare ser jag att det är inte finns mycket provsmakning av mat som tillagas i
deras restaurangkök, visst kallköket smakar på sitt och varmköket på sitt men
kall måste även smaka på varm och vise versa. Hela vårt yrke går ut på att
smaka och smaka, igen och igen, (tandläkaren älskar kockar).
Tillträde till lärandesituationer innebär möjlighet att
delta i viktiga verksamheter i praxisgemenskapen, skrivs det om i mästarlära,
s. 240. Boken tar upp att det är nödvändigt att lärlingar deltar i alltmer
komplexa och ansvarsfulla uppgifter. Jag tror på som boken att
praxisgemenskaperna förs vidare i praktiskt lärande, deltagande och handlande.
För ”mina” elever ser jag det som att de *måste* smaka på allt som produceras i
köket inte bara det de gör själva och de *måste* på ett öppet sätt lära sig att
diskutera maten och dess olika smaker. Jag ser det som att eleverna bör få en
hel bit kött/fisk och bara göra något med det precis vad de vill, som med den
där virkade koftan som blev en tummetott, vad gör det om det får bli Havets
Wallenbergare av det finna torskfilén eller om vi blir tvungna att göra en
Burgundergryta av den fina oxfilén. Det gör *absolut* ingenting. Det viktiga är
att eleven lär sig något och på sitt egna vis.
Det här med lärande det ser ju helt klart olika ut för olika
elever, som det tas upp i Didaktik för yrkeslärare s. 83. där cowboyen och
indianen har olika sätt att se på sin natur likväl är lärandet olika för våra elever,
det är inte bara deras olika kulturer som gör deras lärande olika det är deras
olikheter som människor som gör dem olika mottagliga för olika
inlärningsförståelser. Så visst någon elev kommer inte att skära i sin bit kött
innan jag visar hur, medan en annan kommer att sätta kniven i sin bit fort som
ögat innan jag hunnit säga något om vad deras styckningsdel framför dem kan
vara bra att ha till. Det som är extra viktigt med en sådan här form av lärande
är *återkopplingen* (återkoppling är alltid viktigt), framför allt tid till
återkoppling. En gemensam återkoppling där man kan diskutera olika stillar i
förfarandet med köttet framför varje enskild elev, vad blev det av köttbiten
o.s.v. Här blir det viktigt med ordens koppling till det eleven gjort och lärt,
Viveca Lindberg s. 47. tar upp att språket har en central ställning när vi
förmedlar ord som ger yttryck för kunskap, genom att orden tillskrivs mening
möjliggörs en avsiktlig överföring av kollektivets erfarenheter eller tankar -
mediering - i kommunikationen mellan människor. Hon skriver om lärandeprocessen
s. 49. som en utveckling där individens kunskap utvecklas successivt från naiv
till avancerad nivå och där vill jag stoppa in köttbitarna som kanske blir till
korv allihopa men vad gör det, det kommer att bli en himla god korv och så får
de lära sig hur man gör det.
Hansson skriver s. 175. Att lära genom att göra innebär att
eleven utvecklar förtrogenhet och erfarenhet genom sitt handlande. Dock kan det
finnas en risk att det enbart blir "doing" (Dewey) om inte såväl
lärare som elev reflekterar över handlingen.
Alltså *återkoppling om och om igen*. Tack för mig Lena. H.
Håller med dig Lena återkoppoling är viktigt och de verkar ibland som de inte prioriteras eller det kanske inte finns tid helt enkelt men varför finns det inte tid? Om våra elever ska verkligen lära sig gäller de att både se vad som sker och man gör fel och när man gör rätt, se, smaka, känna så man får hel helts upplevelsen om detta är möjligt. Eleverna behöver få se och tänka själva, de ska ut på arbetsplatser där de kommer vara just själva och kunna handla i olika sitvationer. Det måste prioriteras med återkoppling men även att det är okej att göra "fel" de är går i skolan för att se olika sitvationer och se hur man kan hatera dem.
SvaraRaderaHej Sandra jag undrar med var är *tiden*? eller finns den där? Ibland så släpps eleverna före schemats tid är ute, kanske det är där som tiden försvinner, tar lärare inte vara på den tid de har till förfogande, är lärare för trötta för att hålla på med återkoppling? Om man släpper iväg sina elever 40 - 50 minuter tidigare för att de är färdiga med dagens uppgifter så betyder ju inte det att de och läraren är färdiga med återkopplingen, kanske dags att ta till vara på tiden och göra den till en soft lugn avslutning på dagen med tankar om vad som hänt under dagen... Lena. H.
RaderaJag har samma sak med mina elever. Ser det här bra ut, e detta rätt sov. Nu mera svetsar jag själv övningarna och låter dem ha den svetsen att kolla på, och när dem tycker att det börjar likna det resultatet tittar jag på deras övningsbitar. Det lär dem att få blicken på vad som ser rätt ut, och det har gjort eleverna mer självständiga.
SvaraRaderaHej Bo känns för mig som ett bra sätt, så här ska det se ut, testa er fram, och så kan du se hur de förstår det. Lite som för oss så skulle det vara så här; eleverna får smaka av en chiligryta, detta är det i, testa och gör en själv. Lena. H.
SvaraRaderaHej Lena! Jag håller verkligen med dej. Tyvärr så tycker jag att min LUV har varit dålig på att på att för eleverna återkoppla vissa moment. Och att även reflektera om att vissa saker (tråkiga återkommande moment). Behöver man erkligen i sitt fram rida yrkes liv. Jag har hört henne säga allt för ofta att "det är bara så. Detta behöver ni kunna för att nå kursmålen".
SvaraRaderaKram Kerstin
Hej K! Ja du din LUV har ju koll på kursmålen och det är ju inte att förringa,,, men tråkiga moment tillhör alla yrken (även läraryrket) och även dem måste man ju ha en kunskap om så jag tycker att vi ska återkoppla både tråkiga och kuliga moment till våra elever du och jag och resten av gänget med för den delen. Ha de gott, Lena...
RaderaLena jag tror att ofta finns nog tiden det bara prioriteras anorlunda, som kerstin skriver så tror jag vissa inte förstår att återkoppling och reflektion och att eleverna ska "känna" hur de känns är lika viktigt för alla lärare tyvärr...
SvaraRaderaHej S! Håller med dig, jag tror också att tiden finns men jag ser trötta elever och trötta lärare,,, och då blir jag rädd,,, det kanske är så att vissa lärare idag inte återkopplar, etc. men jag kan inte tro att lärare som inte tycker det är viktigt idag började sin karriär på det sättet... vi får jobba på att inte bli likadana själva.
SvaraRaderaKan det vara så att ju längre man jobbar med något så kompromerar man och trycker ihop kunskapen i mindre kuber och på vägen glömmer man av att de nya eleverna är ju faktiskt nya och inte har varit med förut.
Ha de gott,,, Lena.