torsdag 28 november 2013
Learning by doing
På föreläsningarna nu pratar vi mycket om att lära sig genom att uppleva olika saker och sedan lära sig av dem. Att själva upplevelsen är ett lärande moment. Om man ska hälla vin kanske man måste göra "fel" innan det blir rätt man kanske inte heller behöver instruera en elev innan utan utsätta eleven för det på en gång och sedan reflektera över det efteråt. Just nu ute på våra arbetsplatser uppfattar jag det som mer kontrollerat och fyrkantigt eller inte kontrollerat alls. Hansson (2012) menar att för att skapa en god kvalitet på vår utbildning måste en ny utbildningsform ta form. Han menar att den ska bestå av centrala och lokala programråd som ska involvera de olika branscherna på ett effektivare sätt. Våra elever behöver lära sig att inte skämmas för att göra fel, utan att det är ett nyttigt sätt att lära sig på. När de sedan arbetar ute i branscherna kommer fel och missförstånd uppstå, våra elever behöver veta att det är okej och hur man kan hantera dem på olika sätt. Som Bosse tar upp tidigare är det viktigt att växla i sitt sätt att vara som lärare. Eleverna ska kunna bli vuxna sociala arbetare i vårt samhälle. På arbetsplatser behöver de kunna tackla de flesta situationer utan att känna sig kränkta eller oviktig. Eleverna behöver olika stöd i olika sammanhang och detta krävs att vi lärare hela tiden vill utveckla oss genom våra elever.
onsdag 27 november 2013
identitet
Eftersom jag har en del speciella ungdomar i mina klasser har jag mycket att jobba med när det gäller dem mjuka bitarna. Jag behöver inte förklara vad problemen är för det har ni hört så många gånger. En sak är helt säker att dessa ungdomar söker sin identitet. Många av dem tror nog att dem har hittat den men det har dem inte. Inom utvecklingspsykologin har men i första hand ägnat sig åt att dela in och begreppsliggöra tiden som sträcker sig från barndom tills man är vuxen. I detta menar man att utvecklingstanken är central. Dem menar att det handlar om en mognadsprocess, där känsloliv och den kognitiva förmågan utvecklas och förfinas. Den kulturteoretiska forskningen har mer fokuserat på det samhälleliga mönster som ringar in ungdomsperioden. Det kan handla om konsumtion, syn på arbete, familj, sexualitet eller andra sociala mönster. (Hammaren & Johansson).
Jag tror själv på att våran identitet ändras hela livet. jag kan bara se till min egna utveckling i livet. Allt som vi går igenom år efter år påverkar oss på ett eller annat sätt. Uppfostran tror jag har en stor påverkan men det är inte avgörande. Sjukdomar, tragiska öden, pengar, arbete, osv har stor påverkan på vilken identitet man får. Men när jag ser hur mina elever utvecklas under åren så vet man hur mycket som händer med dem. Men frågan är hur vi möter upp dem på bästa sätt. Helt klart är att man måste anpassa sig på individ nivå. Nyfikenheten är viktig så man får reda på vad eleverna varit med om och vad som väcker deras motivation och intresse. Sen det viktigaste av allt är att dem blir sedda!. Att dem får bekräftelse och att något som jag har jobbat mycket med är att dem får beröm när dem gör något bra. Viktigt är att vi också står för vad vi har lovat och också erkänna om vi gör något fel. Till och med visa att vi också kan misslyckas men ändå resa sig upp och rätta till det som blev fel. Som Anders skrev bra i sitt inlägg så är vi förebilder. Men vi är inte omänskliga utan det är så viktigt att vi också visar oss mänskliga. Jag är övertygad om att jag vinner respekt hos mina elever. Nu menar jag inte att dem är rädda för mig, men dem kommer på mina lektioner och dem försöker få någonting gjort. Dem upp för sig för det mesta som dem skall men det kommer tillfällen som ballar ur och dem försöker töja på gränserna. Men det är oftast inte så svårt att få dem bryta det dålig mönstret igen. Jag måste avsluta mitt första blogg inlägg med att jag gillar verkligen att jobba med dessa eleverna som har mycket i ryggsäcken och behöver oss vuxna för att komma att hitta rätt väg i livet.
//Buffeln
Jag tror själv på att våran identitet ändras hela livet. jag kan bara se till min egna utveckling i livet. Allt som vi går igenom år efter år påverkar oss på ett eller annat sätt. Uppfostran tror jag har en stor påverkan men det är inte avgörande. Sjukdomar, tragiska öden, pengar, arbete, osv har stor påverkan på vilken identitet man får. Men när jag ser hur mina elever utvecklas under åren så vet man hur mycket som händer med dem. Men frågan är hur vi möter upp dem på bästa sätt. Helt klart är att man måste anpassa sig på individ nivå. Nyfikenheten är viktig så man får reda på vad eleverna varit med om och vad som väcker deras motivation och intresse. Sen det viktigaste av allt är att dem blir sedda!. Att dem får bekräftelse och att något som jag har jobbat mycket med är att dem får beröm när dem gör något bra. Viktigt är att vi också står för vad vi har lovat och också erkänna om vi gör något fel. Till och med visa att vi också kan misslyckas men ändå resa sig upp och rätta till det som blev fel. Som Anders skrev bra i sitt inlägg så är vi förebilder. Men vi är inte omänskliga utan det är så viktigt att vi också visar oss mänskliga. Jag är övertygad om att jag vinner respekt hos mina elever. Nu menar jag inte att dem är rädda för mig, men dem kommer på mina lektioner och dem försöker få någonting gjort. Dem upp för sig för det mesta som dem skall men det kommer tillfällen som ballar ur och dem försöker töja på gränserna. Men det är oftast inte så svårt att få dem bryta det dålig mönstret igen. Jag måste avsluta mitt första blogg inlägg med att jag gillar verkligen att jobba med dessa eleverna som har mycket i ryggsäcken och behöver oss vuxna för att komma att hitta rätt väg i livet.
//Buffeln
fredag 22 november 2013
Dela med sig i lärprocessen
Att ge eleverna kunskap, att gå utanför ramarna.
Läroplanen ger oss lärare stor frihet att (hur) planera, genomföra och följa upp undervisningen. Målet är ändå att eleverna får de kunskaper de behöver enligt gällande Läroplan. Målen är dock väl formulerande, och det är viktigt att inte sväva ut, oavsett vad vi tycker o tänker om läroplanen här kommer ett exempel:
" Det är skolans ansvar att varje elev på ett nationellt yrkesprogram inom gymnasieskolan
ges möjlighet att uppnå kraven för en yrkesexamen som innebär att eleven har uppnått
en av branschen godtagbar nivå av yrkeskunnande för att vara väl förberedd för yrkes-
livet"
(Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 9)
Då så, vi skall ge eleverna kunskaper som svarar upp till det som branschen förväntar sig. Skall vi ifrågasätta detta får vi alltså engagera oss politiskt och ta strid för våra åsikter, jag orkar inte det just nu, och tycker att det som står i läroplanen är bra. Acceptera eller ta strid.
" Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt
deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet."
(Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 6).
Alltså, vi ska lära dem bli vuxna o ge dem kunskaper i hur det är att arbeta, o påverka olika beslut i samhället.
Lära eleverna att det går att påverka samhällslivet, och yrkeslivet. Men också lära dem att man på en arbetsplats finns regler o normer, och ett sätt att få jobb är att anpassa sig efter detta, precis som i samhället. Lära dem att man inte kan bete sig hur som helst, och ta sig olika friheter. För så fungerar inte vare sig yrkeslivet eller samhällslivet. Om de vill ändra på det får de ta strid för sina åsikter och påverka de beslut de tycker är viktiga för dem, och det ska vi uppmuntra dem till.
Det finns alltså en anda i läroplanen som, om man läser den mer, kan ge uttryck för anpassning, eller att de får foga sig i de normer o värden som finns både på arbetsplatser och i övriga samhället. Det är alltså inte skolans uppgift att forma elever som ändrar de normer och värderingar som råder på exempelvis ett företag.
Företagen anställer, tillverkar, säljer och konkurrerar på en marknad, oavsett vad vi i skolan anser om det, dessutom är det till stor del företagen som finansierar skolan, genom skatter o dyl, därmed skall inte skolan bli en så kallad knähund för branschen, men att skolan skulle ändra branschen är inte särskilt troligt, och förmodligen ingen attraktiv tanke för företagen.
Att ta till olika lärmetoder för att möta upp de krav eleven senare, vare sig de vill eller ej,möter är en stor frihet för en lärare. Det är dock så att världen är lite olika stor för oss, en del har en stor del av världen i skolans korridorer och salar, där likasinnade o likvärdigt utbildade pedagoger, blir som den enda vetenskapen, och där diskussionerna blir lite av att skolan är den allsmäktige, och att anpassning till näringsliv och samhällsliv blir lite av ett nederlag, och politikerna och företag inte vet så mycket. Det är en tragisk syn, och framförallt tragiskt för de som innehar en sådan inställning.
Att vi som lärare skall vara vuxna o visa på professionalism, föregå med gott exempel, vara objektiva, är en förutsättning för att få en relation med de elever vi möter. Det är ju faktiskt så att eleverna inte är vuxna, och de går ju till skolan för att möta vuxna som kan ge dem kunskaper.
Och jag kommer att i fortsättningen verka för att som lärare, så är mitt mål att ge eleverna, kunskaperna, redskapen, värderingarna, som jag tror gör att de kommer att lyckas. Och mina metoder, hur lära dem, är ett sätt att lära dem bli vuxna.
Är det så mycket svårare?
/Anders
" Det är skolans ansvar att varje elev på ett nationellt yrkesprogram inom gymnasieskolan
ges möjlighet att uppnå kraven för en yrkesexamen som innebär att eleven har uppnått
en av branschen godtagbar nivå av yrkeskunnande för att vara väl förberedd för yrkes-
livet"
(Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 9)
Då så, vi skall ge eleverna kunskaper som svarar upp till det som branschen förväntar sig. Skall vi ifrågasätta detta får vi alltså engagera oss politiskt och ta strid för våra åsikter, jag orkar inte det just nu, och tycker att det som står i läroplanen är bra. Acceptera eller ta strid.
" Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt
deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet."
(Läroplanen, gymnasieskolan 2011, sid 6).
Alltså, vi ska lära dem bli vuxna o ge dem kunskaper i hur det är att arbeta, o påverka olika beslut i samhället.
Lära eleverna att det går att påverka samhällslivet, och yrkeslivet. Men också lära dem att man på en arbetsplats finns regler o normer, och ett sätt att få jobb är att anpassa sig efter detta, precis som i samhället. Lära dem att man inte kan bete sig hur som helst, och ta sig olika friheter. För så fungerar inte vare sig yrkeslivet eller samhällslivet. Om de vill ändra på det får de ta strid för sina åsikter och påverka de beslut de tycker är viktiga för dem, och det ska vi uppmuntra dem till.
Det finns alltså en anda i läroplanen som, om man läser den mer, kan ge uttryck för anpassning, eller att de får foga sig i de normer o värden som finns både på arbetsplatser och i övriga samhället. Det är alltså inte skolans uppgift att forma elever som ändrar de normer och värderingar som råder på exempelvis ett företag.
Företagen anställer, tillverkar, säljer och konkurrerar på en marknad, oavsett vad vi i skolan anser om det, dessutom är det till stor del företagen som finansierar skolan, genom skatter o dyl, därmed skall inte skolan bli en så kallad knähund för branschen, men att skolan skulle ändra branschen är inte särskilt troligt, och förmodligen ingen attraktiv tanke för företagen.
Att ta till olika lärmetoder för att möta upp de krav eleven senare, vare sig de vill eller ej,möter är en stor frihet för en lärare. Det är dock så att världen är lite olika stor för oss, en del har en stor del av världen i skolans korridorer och salar, där likasinnade o likvärdigt utbildade pedagoger, blir som den enda vetenskapen, och där diskussionerna blir lite av att skolan är den allsmäktige, och att anpassning till näringsliv och samhällsliv blir lite av ett nederlag, och politikerna och företag inte vet så mycket. Det är en tragisk syn, och framförallt tragiskt för de som innehar en sådan inställning.
Att vi som lärare skall vara vuxna o visa på professionalism, föregå med gott exempel, vara objektiva, är en förutsättning för att få en relation med de elever vi möter. Det är ju faktiskt så att eleverna inte är vuxna, och de går ju till skolan för att möta vuxna som kan ge dem kunskaper.
Och jag kommer att i fortsättningen verka för att som lärare, så är mitt mål att ge eleverna, kunskaperna, redskapen, värderingarna, som jag tror gör att de kommer att lyckas. Och mina metoder, hur lära dem, är ett sätt att lära dem bli vuxna.
Är det så mycket svårare?
/Anders
onsdag 20 november 2013
Fundering...
"När arbetet är utfört utvärderar eleven sitt arbete och resultat med enkla omdömen. När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med viss säkerhet den egna förmågan och situationens krav" (Skolverket, mål i kurs serverings kundskap). (Länkhttp://www.skolverket.se/skolformer/gymnasieutbildning/gymnasieskola/program-och-utbildningar/nationella-program/2.7239/examensmal-och-programstruktur/subject.htm?subjectCode=SER&lang=sv&tos=gy)
På min praktik har de ingen reflektion efter de praktiska dagarna i restaurangen, de anser att de tar upp det viktiga på deras mentors tid. Dock anser jag ej att det kommer upp där. De ha heller ingen genomgång med eleverna innan lektionen utan bara kastar dem ut sedan knappt är där och stöttar. Jag har ju varit på en del olika praktikplatser och detta är första gången jag ser mentors tider på detta sätt men även att de arbetar så här. De har mentors tider i helklass då de ansvarar för en hel klass, jag anser då att de inte finns någon tid för reflektionen. Hansson ( 2012) menar att man lär sig bäst genom att tänka sedan göra och tänka igen. han anser att det handlar om att överskrida gamla rutiner, lösa nya problem och inse konsekvenserna av handladet.
Eleverna här får ingen genomgång innan, inte heller veta vad som gick bra eller mindre bra efteråt. Jag har nu varit med vid flera tillfällen i restaurangen och ja ser att eleverna gör samma "fel" om och om igen de verkar bara göra inte veta varför de gör det eller vad de kunde gjort istället. Hur ser arbetet ut på era praktikplatser?
På min praktik har de ingen reflektion efter de praktiska dagarna i restaurangen, de anser att de tar upp det viktiga på deras mentors tid. Dock anser jag ej att det kommer upp där. De ha heller ingen genomgång med eleverna innan lektionen utan bara kastar dem ut sedan knappt är där och stöttar. Jag har ju varit på en del olika praktikplatser och detta är första gången jag ser mentors tider på detta sätt men även att de arbetar så här. De har mentors tider i helklass då de ansvarar för en hel klass, jag anser då att de inte finns någon tid för reflektionen. Hansson ( 2012) menar att man lär sig bäst genom att tänka sedan göra och tänka igen. han anser att det handlar om att överskrida gamla rutiner, lösa nya problem och inse konsekvenserna av handladet.
Eleverna här får ingen genomgång innan, inte heller veta vad som gick bra eller mindre bra efteråt. Jag har nu varit med vid flera tillfällen i restaurangen och ja ser att eleverna gör samma "fel" om och om igen de verkar bara göra inte veta varför de gör det eller vad de kunde gjort istället. Hur ser arbetet ut på era praktikplatser?
torsdag 14 november 2013
Välkomna
Hej och välkomna till vår blogg. Vi läser vår tredje termin på yrkeslärarprogrammet i Trollhättan. Bloggen kommer snart uppdateras med massa intressant fakta.
Vh Sandra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)